Vart tog alla arbetare vägen och var kommer alla lågutbildade från?
I TV, tidningar och övrig media hör vi allt som oftast att invandrarfientligheten ökar. Något som nästan alltid avslutas med brasklappen; ”detta gäller framförallt bland ”lågutbildade” ”. För något år sedan sa man på nyheterna att judehatet hade ökat oroväckande. Återigen framförallt bland ”lågutbildade” . I en artikel i Aftonbladet stod det om det invandrarfientliga Sverigedemokraterna. Skribenten hade varit på några av deras möten och konstaterade med självklar pondus att den här typen av möten främst besöktes av ”lågutbildade”. Trots att det var i skrift så ”hördes” det nedlåtande tonfallet tydligt. Det här upprepas om och om igen. Tydligen med förhoppningen att om det upprepas tillräckligt ofta så blir det sant.
Jag har arbetat som ”lågutbildad” industriarbetare i drygt 20 år. Under den här tiden var i genomsnitt cirka 40% av mina arbetskamrater invandrare. Om inte mer.
På lite äldre dagar har jag ”som arbetsmarknadspolitiska åtgärder” vidareutbildat mig och har efter detta arbetat på arbetsplatser för ”högutbildade”. Dels på Länsstyrelsen och dels på kommunen. Det jag kan konstatera är att denna typ av arbetsplatser hyser ytterst få invandrare. De som finns där har kvoterats in, annars hade det förmodligen inte funnits någon.
Vad jag har svårt att förstå är hur människor som umgås med invandrare dagligen, på jobbet och även på fritiden, kan vara mer invandrarfientliga, ha mer fördomar och mindre kunskap om invandrare och deras kultur än människor som arbetar på ställen där man kvoterar in enstaka extra väluppfostrade invandrare.
Om nu dessa ”högutbildade” är så invandrarvänliga som de frenetiskt (faktiskt) försöker framställa sig. Hur kan det då komma sig att man behöver kvotera in invandrare på deras arbetsplatser? Det finns gott om invandrade läkare, lärare, ingenjörer mm som måste arbeta som städare, industriarbetare, taxichaufförer och andra ”lågutbildade” arbeten. De har som regel ingen chans att få arbete inom sitt utbildningsområde.
På nyheterna hörde jag nyligen att ”lågutbildade” kvinnor med bröstcancer har 40% högre dödlighet än ”högutbildade” kvinnor med samma sjukdom. Den ”högutbildade” läkarkåren behandlar alltså arbetare 40% sämre än sina egna gelikar. 40%! - Så vilka är egentligen fascisterna i vårt samhälle? Nu finns det säkert en del ”högutbildade” människor som kan formulera olika bakomliggande förklaringar till denna dödlighet. Det märkliga är att dessa bakomliggande förklaringar inte krävs när man beskyller arbetare för invandrarfientlighet.
När jag började arbeta (som ”lågutbildad”) i början av 70-talet brukade man dela in arbetsgrupperna i arbetare, tjänstemän och intellektuella. De senare betraktade sig själva som förmer än arbetare även på den tiden men det fanns inget nedvärderande i namnsättningen. Numera använder man sig nästan uteslutande av orden ”högutbildad” – ”lågutbildad” och är till synes omedvetna om att detta i sig är ett fascistiskt utrycksätt. Ett nytt sätt att säga ”A-människa” - ”B-människa” eller ännu värre ”övermänniska” – ”undermänniska” i sann fascistisk anda. Med tanke på att det är det senaste uttrycket skulle man rent av kunna kalla det nynazistiskt. När man använder sig av detta uttryck så hamnar man faktiskt på högra sidan av partier som SD, hur omöjligt det än låter.